Senaste tidens kravaller i Chile har djupare rötter än vad jag förstår. Även om Chile har haft den starkaste och stabilaste ekonomin i Latinamerika så har korruption genomsyrat samhället under en lång tid. Här är lite lösryckta tankar om det hela. I slutet av videon nämner jag “förtryck” ordet jag sökte var dock “orättvisor”
Transkription (svenska)
Jaha, det här var Cristian Herrera här ute och promenerade i skogen. Ja, det här är egentligen någonting jag egentligen inte skulle vilja prata om. Men det har hänt en del saker i landet där jag föddes. Och jag känner bara att jag skulle vilja förklara lite saker för de människorna som inte riktigt förstår vad det beror på. För till skillnad från vad många säger i media så säger de att det bara beror på höjda tariffer i kollektivtrafiken. Men så riktigt så enkelt är det inte, utan vi pratar om flera decennier av misshandel av det egna folket.
Det här är egentligen ingen riktig vänster–höger-fråga heller, för även om vänstern kanske gjort lite bättre för folket senaste åren så har både vänstern och högern varit väldigt korrupta i Chile under lång tid och förstört för folket. Konstitutionen i Chile skrevs under diktaturen och innehåller regler som gör det svårare för en demokrati att kunna styra som de vill. Så det är fel hela vägen i grundlagarna.
Det folket reagerar på nu är att under väldigt många år, väldigt många decennier, har vi haft problem med vattenförsörjningen; torka under somrarna. Vissa kan tycka att det handlar om miljöpåverkan, vilket kanske är en del, men samtidigt tas vattnet upp av avokadoodlingar och eukalyptusskogar hos stora markägare. Det dricker upp nästan allt vatten så att småbönders djur och växter inte kunnat leva, för vattnet dammas upp just för eukalyptusskogarna.
Samtidigt har vi minimilöner på 300 000 pesos (det pratades om runt en tusenlapp i månaden). Ökade levnadskostnader: sjukvården är privatiserad—inte som ett argument mot privatisering i sig, men marknaden har släppts fri för mycket utan kontroll, så priserna är jätt höga. De med allmän vård ligger och dör i korridorerna, och det här är ingenting nytt.
Vattnet är dyrt, elen är dyr. Pengarna som folk jobbar ihop med sexdagarsvecka räcker ofta inte för dem som har det sämst; de klarar inte månaden. Pensionssystemet (AFP) har funnits länge; jag kan inte alla detaljer, men det beskrivs som väldigt dåligt—i praktiken stöld från folk och pensionärer. Uniformerade omfattas inte av AFP; de har egna system och regler. Samhället är klassistiskt, man behandlas efter klass. Tågbiljetterna var bara droppen som fick bägaren att rinna över.
Som barn till exilkilenare gör det ont att se samma bilder i Chile som under militärdiktaturen. Min pappa satt i koncentrationsläger och vår familj har en tragisk historia kring det. Många säger att grundlagen måste ändras och att mentaliteten både hos folket och de styrande måste förändras. Det finns inga enkla svar.
En annan sak: många skyller på “la delincuencia”, alltså kriminaliteten—plundrade butiker, brända statliga byggnader och banker. Men det har läckt videor och info om att chilenska polisen (Carabineros, väldigt militariserade) och även militären själva varit med och anordnat plundringar och bränder. Frågan är om kriminaliteten används som ett vapen för att rättfärdiga våld mot folket; många har blivit ihjälskjutna på gatorna.
Sanningshalten går alltid att ifrågasätta, jag tror inte på allt jag ser eller hör; det finns alltid informationsvridning. Sanningen ligger väl någonstans i mitten, men det är tragiskt. Jag vill bara klargöra för svenskar som tror att det bara handlar om tunnelbanepriserna: det är mycket djupare än så. Jag har inte full förståelse för hur stort det är, men efter samtal med kusiner och min pappa är alla överens om att detta är en reaktion på ett alldeles för långt utnyttjande och förtryck av den egna befolkningen.
Jag hoppas det här hjälper att reda ut några frågetecken. Har ni frågor, kontakta mig om ni känner för det. Jag svarar när jag hinner. Tack, hej!